lördag 25 november 2017

# Me Too

Det rullar en snöboll som bara blir större och större. En rörelse som nackar tuppar och några hönor på ett omedelbart sätt. Den senaste skandalen gäller kultureliten i Stockholm där Svenska Akademin är inblandad. Akademiledamoten Katarina Frostenssons man Jean Claude Arnault driver en kulturklubb som inkasserat åtskilliga  krontal genom åren b.l.a.från Akademin. Kompiskorruption avslöjas. Sara Danius uttalade med skärpa att alla medel från Akademin stryps omedelbart.
   För ett antal år sedan läste jag Maja Lundgrens bok Myggor och Tigrar och tänkte " kan det vara sant" och kan man namnge och lämna ut personer som hon gjorde. Boken var avslöjande och före sin tid. En bra bok värd att läsa. Kanske att scenerna i Italien var lite väl långa. Det hon gjorde var just det som kommit fram idag och som så många kvinnor vittnat om. Patriarkatets makt mot kvinnor. Kritiken från Maja Lundgrens egna led var inte nådig, inte många recensenter heller. En och annan jämförde henne med Strindberg (och med hans Inferno).
    Det som slår mig är också vilken makt denna kulturelit har över oss läsare, hur blint vi tror på deras ordrika kritik om böcker de recenserar. Maja Lundgren blev ett rött skynke för många, men idag torde hon få en upprättelse för sitt mod.
     När jag hörde Sara Danius meddela akademins dom  kom jag att tänka på Myggor och Tigrar. Jag letade i bokhyllan, hittade den inte och plötsligt kom mitt minne. I och med den dåliga kritik hon fick valde jag att sortera bort boken för ett par år sedan. Även jag hade indoktrinerats av kulturens vägvisare som den enda rätta sanningen.

onsdag 15 november 2017

Catania och Etna

Att resa är att lära och lista ut hur samhällssystemet fungerar i landet vi befinner oss i. Hur löser man tågbiljetter och hur fungerar busslinjerna? Går det att lita på tidtabellerna? Varför tigger så många äldre? Hur fungerar det sociala systemet? Allt detta blir mer påtagligt när man konfronteras på plats och öga mot öga. Unga människor som på ytan ser hyfsade ut avslöjar när de pratar brunsvarta tandrader påminnande om en skogsbrand. Frågorna och intresset för platsen ökar intresset för hur det fungerar. Att åka buss eller tåg en längre sträcka bland lokalbefolkningen ger en särskild atmosfär och skiljer sig från land till land.
   I går tog vi tåget 7.30 till Catania, en resa genom ett bördigt och kuperat landskap. Apelsinerna lyste solgula från träden, stora vin och kaktusodlingar. Och ju närmare vi kom Catania uppenbarades Etna i sin storslagenhet. Snötäckt på toppen och en maktfaktor som ingen rår på. Etna gör som hon vill och ingen miljardär i världen har en chans mot den kraften och makten. Litenheten infann sig vid åsynen måste erkännas. Trots detta är bebyggelsen tät vid foten. Jorden är bördig och här finns förklaringen.
   Efter tre timmar når vi Catania, dricker kaffe och blir serverad och bemött av en trevlig italienska, den första i sitt slag sedan vi kom Sicilien. Vi har nämligen upplevt en viss högfärd gentemot att vi inte kan italienska. Dessutom tillhör vi inte det vackra folket.
   Om gamla Palermo är slitet så är Catania utslitet. Vi tar oss till centrum och till en livfull marknad, köper smultron som vi njuter av under en elefantstaty när solen lyser från klar himmel. En dragspelare underhåller oss med Besame Muche och ber om ett bidrag. Naturligtvis, han spelade riktigt fint och framkallade gamla ungdomsminnen.
    Att Sicilien är ett av de fattigare områdena i västvärlden blir uppenbart efter besöket i Catania.










tisdag 14 november 2017

Två dagar utan häftiga upplevelser. Vardagslunk. småprat och ambulanser som tjuter, Tiggare, gamla som unga och italienare. Slitna människor med dåliga eller inga tänder alls. Möten till höger och vänster, en modefotograf stilar i ett hörn på Maqueda. En panini i slutet av Via Emanuela. Och ännu har jag inte upplevt det fantastiska med det italienska köket. Men vi har några dagar kvar och vi ska göra ett nytt försök. Att ge upp är inte min stil

lördag 11 november 2017

Corleone

Samma dag som maffiosen Roberto Spada greps utanför Rom tog vi oss med buss till Corleone, maffians högborg en gång. Hur det är i nuläget vet vi inte riktigt men i Corleone pågår en kamp mot maffian. Ett muséum finns för denna kamp. Vi kom inte in eftersom det var stängt. Men överallt fanns dekaler med uppmaningen att vi ska tala om, skriva om och sprida kunskap om maffian. Att maffian fortfarande har ett grepp om affärsidkarna i form av påtvingat beskydd mot betalning är dagens sanning. Sjuttio procent av affärsidkarna är drabbade. Men det finns uppstickare som sprider sig och vägrar gå med på maffians hot och skrämselmetoder. Dessa motståndare har ett märke på sina affärer som betyder att de icke gynnar maffian. Fler och fler gynnar dessa ex. restauranger. Idag påstås maffian vara försvagad och den motståndsboll som börjat rulla går inte att stoppa.
 
    Bussfärden till och från Corleone var skakig och kurvig. och en natur som bjöd på ett varierat skådespel. Kuperat, bördigt och välskött, övergivna gårdar, nyplöjda åkrar och kvardröjande druvor på vinstockarna.
Som kaffekoppen jag drack ur och sölade ner, så upplever jag den del av Corleone vi vistades i. En väl använd stad som behöver ansas och ändå charmas jag av tätheten och läget, de smala gränderna och fasaderna. Staden klättrar utmed en bergssluttning och utsikten är magnifik från flera håll. På torget där vi väntar på bussen till Palermo satt gubbar i långa rader och väntade på att maten hemmavid snart är klar. Runda korta gubbar som påminner om Ingrid Bergmans Roberto Rosselini. Visserligen med färre tänder.


















onsdag 8 november 2017

Trapani

8/11-17
Idag gjorde vi en utflykt till Trapani,en hamnstad som bombades illa under andra världskriget. Pappa lastade apelsiner här för åttioett år sedan och det var nära att han gift sig med Elisabet, men hon hade ett hett temprament. Han drog sig ur och det var ju tur för mig. Nåväl, landskapet vi rest igenom var vackert med välskötta odlingar var vi såg. Vinrankor och diverse grönsaker. En bergskedja ramade in allt som en beskyddande borg. Ön är onekligen vacker, men maffian har fortfarande ett grepp om affärsidkarna. Sjuttio procent är drabbade. Betalar man inte drabbas man av förstörelse och diverse våld. Men en motståndsverksamhet börjar växa fram. Restauranger och affärer som vägrar betala maffian har särskilda märken (pizzo) på dörrarna och fler och fler ansluter sig som en protest. Vi ska till en sådan restaurang i morgon kväll. Tidigare i morgon åker vi till Corleone som ligger några mil från Palermo. Vädret är mycket bra även om det kommer en skur då och då.






måndag 6 november 2017

Palerrmo i november

4/11
Långa i ansiktet blir vi när lägenheten vi hyrt är under renovering(?). Vi hade tänkt oss att laga mat och ibland äta ute. Hit och dit går våra planer och vi vilar på saken tills i morgon
5/11
Besvikelsen har lagt sig och allt ser annorlunda ut i dagsljus. Vår värd gör allt för att vi ska vara nöjda. Han kom släpandes på ett plåtskåp och en stor gastub. Nu kan vi laga mat men vi har ingen köksutrustning. Nåväl vi stannar här eftersom vi bor mitt i smeten och boendet är lugnt. Området är den äldsta delen i Palermo och dessutom den fattigaste.
    Vi vilar efter en mycket fin marknadsupplevelse. Försäljarna gapade sig hesa och försökte överrösta varandra. Jan fick hålla för hörapparaterna. Det pulserade och luktade. Tätt med folk och jag kan påstå att vi var de enda turisterna i mängden (just då). Engelska kan ingen, inte ens de unga som vi stött på. Folk ser mycket slitna ut, har dåliga tänder och slitna kläder.
När vi satte oss i vimlet bakom ett skostånd för en kopp kaffe kom en man som var tio nummer för stor och slog sig ner. En tand lyste i överkäken. Han pratade som om vi självklart kunde italienska, Jan pratade spanska och ibland utbröt ett gemensamt skratt i förståelse. Vi möts av värme och vänlighet. Här rör sig inte det vackra folket precis.
6/11
Klockan tre i morse vaknade vi av att sängen skakade. Tidernas åsksmäll som följdes av ett oväder med spöregn. Inte sedan barnsben har i alla fall jag upplevt något liknande. Nåväl.nu har vi varit i hamnen och där låg rikligt med pengar sida vid sida med några väl använda fiskebåtar. Och vi har sett en annan del av Palermo där fasaderna minner om fornstora dagar och det finns gott om pampiga hus och fina Piazzor. Vädret är det bästa och vi har just fikat vid Piazza Pretoria.














fredag 20 oktober 2017



Sedan drygt ett år tar vi emot en ensamkommande 17-årig kille från Afghanistan. Han kom i september 2015. Något ville vi göra och tog kontakt med en gode man och erbjöd oss att hjälpa till. Vi besökte asylboendet, välkomnades med handslag och bockningar av killarna.
    Drygt ett år har gått sedan killen kom in i vårt liv. Han talar och skriver svenska på bästa sätt. Skolgången i Afghanistan var undermålig och han visste inte mycket om världen. Han gör stora framsteg i skolan och blir bedrövad om han har ett fel på matteproven. Drygt ett år har han så gott som varje helg umgåtts med oss. Helst av allt vill han bo hos oss, men vi har bestämt sagt nej eftersom vi är något överåriga. Däremot umgås vi i vardagen och han får uppleva jämlikheten mellan man och kvinna. Vi samtalar om kulturer,  samhällsordning, religion och vi reser iväg på kartan. Vi diskuterar grammatik och orienterar i det svenska språket. Och han lär! Och han kommer ihåg. Och han vill för allt i världen inte tillbaka till Afghanistan. Denna termin har han börjat läsa engelska och nu sms:ar han till oss på engelska och frågar om han får komma.
    Ibland promenerar vi, åker skridskor (som också är nytt). Vi lagar mat, och vi har fått inblick i den afghanska matkulturen. Ett givande och tagande pågår.
     Året som gått har varit en utvecklingsresa för denna kille och för oss. Vi har fått en positiv kontakt och han har fått ett fotfäste i en främmande kultur. För oss har kontakten med denna kille varit en stark och känslomässig upplevelse. Och det är stor skillnad att investera i känslor mot att skicka tvåhundra kronor till ett fadderbarn.